Återigen var Hernández Cornet min favorit. I sin ss-kollektion återkom samma(slags) klänningar med raka urringingar och låga raka ryggar som i aw-kollektionen, men nu istället för lavendel och vinröd skinn var det i vit och beige plastaktig tyg. Håren var uppsatta i en slags svinrygg fast vågrätt istället för lodrätt och naglarna var målade ljusa (??om jag minns rätt, fångade dem inte på bild??) med diamanter hängandes från topparna (!). Materialen var för det mesta i syntetiska plastiga tyger och i vissa kappor fanns ädelstensaktiga detaljer. Kortärmiga transparenta rockar, stora odimensionerade västar, raka linjer, enkla färger. Fint. Avslutade med en klassisk matilda-fotas-bild.
Spegelsalen i all ära, den är helt fantastisk och den intima stämningen den skapar för att den är så liten, men alltså där är alltid så HETT. Jag typ svettades i min sidenklänning (ok hade just sprungit som en galning med min megastora skinnjacka) eh. Och tyvärr fattade jag inte då att där jag stod under visningen var typ det sämsta stället att ta bilder från, för att ljusen kom från vänster och höger och modellerna gick s.a.s. förbi mig istället för emot och ifrån mig, så därför är bilderna så mörka och suddiga, men men no can do nu vet jag till nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar