Hej jag hatar att det ska vara så himla mörkt. Idag vaknade jag samma tid som vi gick och lade oss på lördagen (hann vara vaken i ca två timmar under hela söndagen). På fredagen var vi igen i Spy (ganska tråkig kväll), på lördagen var det Kåken, UB, efest (bättre om än lite udda kväll) och idag hade jag föreläsning kl. nio.
När jag kom hem hade jag fått ett brev från FPA där de pep att jag varken är berättigad mitt FPA-kort eller det där sjukvårdskortet för EU-bosatta ahhh hatar FPA från botten av mitt hjärta. De ska alltid skicka äckliga brev med krav att man ska posta papper och bevis för att få studiestöd etc (för att internet är för invecklat och farligt för dem). Men ok ni får som ni vill jag skickar tillbaka mina kort bara för att få dem tillbaka då jag först har skickat några hundra goda papper och hahaha orkar inte ens avsluta meningen. Annan sak jag hatar är pms och att män inte behöver stå ut med det. Och ointelligenta människor. Och att mitt SL-kort blir gammalt nästa vecka och att min makrobok kostade 600 f-ing kronor och jag är helt pank.
Nåväl, på söndagen kollade vi Hipp hipp hora och Blade Runner. Den senare var bättre. När jag tittade på HHH slogs jag av tanken att det är nästan ett decennium sen den kom ut och jag är lika gammal som hon som spelar huvurollen, hade precis börjat sjuan. För fast det känns som att vi har bott i Sverige i många år, och slås av samma ångest varje gång vi är i Finland och vi är 19 år igen, kändes det ändå som om det bara är några år sen man var i högstadiet.
Ja ja jäkä jäkä nu ska jag sluta klaga och kompensera med saker jag älskar: mina föräldrar (och att jag öht har sådana); min klädstil (ahahaha); min hund; att jag (än så länge lol) är nöjd med mitt studieval; vår lägenhet och att vi inte har någon renovering; komplimanger; pepparkaksdeg; att äta på restaurang; att klä upp mig (men aldrig ut); att jag har hälsan i behåll i viss mån; Stockholms uteliv jämfört med Helsingfors (fast ok det får jag inte säga för att jag inte är det minsta insatt i den senare, så tar tillbaka den punkten sawry); denna låt
När jag kom hem hade jag fått ett brev från FPA där de pep att jag varken är berättigad mitt FPA-kort eller det där sjukvårdskortet för EU-bosatta ahhh hatar FPA från botten av mitt hjärta. De ska alltid skicka äckliga brev med krav att man ska posta papper och bevis för att få studiestöd etc (för att internet är för invecklat och farligt för dem). Men ok ni får som ni vill jag skickar tillbaka mina kort bara för att få dem tillbaka då jag först har skickat några hundra goda papper och hahaha orkar inte ens avsluta meningen. Annan sak jag hatar är pms och att män inte behöver stå ut med det. Och ointelligenta människor. Och att mitt SL-kort blir gammalt nästa vecka och att min makrobok kostade 600 f-ing kronor och jag är helt pank.
Nåväl, på söndagen kollade vi Hipp hipp hora och Blade Runner. Den senare var bättre. När jag tittade på HHH slogs jag av tanken att det är nästan ett decennium sen den kom ut och jag är lika gammal som hon som spelar huvurollen, hade precis börjat sjuan. För fast det känns som att vi har bott i Sverige i många år, och slås av samma ångest varje gång vi är i Finland och vi är 19 år igen, kändes det ändå som om det bara är några år sen man var i högstadiet.
Ja ja jäkä jäkä nu ska jag sluta klaga och kompensera med saker jag älskar: mina föräldrar (och att jag öht har sådana); min klädstil (ahahaha); min hund; att jag (än så länge lol) är nöjd med mitt studieval; vår lägenhet och att vi inte har någon renovering; komplimanger; pepparkaksdeg; att äta på restaurang; att klä upp mig (men aldrig ut); att jag har hälsan i behåll i viss mån; Stockholms uteliv jämfört med Helsingfors (fast ok det får jag inte säga för att jag inte är det minsta insatt i den senare, så tar tillbaka den punkten sawry); denna låt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar