The Family börjar med att Robert de Niro grubblar i hur mycket ett liv är värt och avslutar med "my life is worth 2 million dollars". Att mäta värdet på ett liv är det dummaste som finns och ingen skulle egentligen få göra det och därför är det så djävla sjukt att läsa hur människan leker gud och föräldrar som i provrör "producerar" ett reservdelsbarn, ett reserv-dels-barn, för att rädda livet på ett sjukt syskon (källa: Skolan den enes rätt är också den andres). Eller när människan föder upp och slaktar kännande varelser för gomens och utseendes, inte hälsans, värmens eller överlevnadens, skull (källa: bl.a. t.ex. Våga titta in i ladugården).
"Den senaste tiden har SVT i en rad inslag berättat om djur som far illa. Om kycklingar som trängts in i överfulla lastbilar, klämts ihjäl eller dött av syrebrist. På slakterier har levande kycklingar hittats i behållare med döda djur. I ett annat reportage berättades om grisar som vadar runt i avföring, med såriga öron och svansarna avbitna.
Men vi är vana vid det här laget. Man förfasar sig en liten stund och sedan går man till affären och handlar om inte den billigaste så den näst billigaste kycklingfilén. Och julskinkan är förstås inte förhandlingsbar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar